Född: I Falun den 12 april 1960

Motivering: "Ett av många underbarn i svensk ishockey och en av fyra svenska spelare som vunnit allt – OS, VM, Stanley Cup och SM.

Han vann SM-guld i MoDo AIK 1979 som junior och spelade den säsongen i tre olika landslag – juniorlandslaget, B-landslaget Vikingarna och Tre Kronor.

Det var vid OS i Lillehammer 1994 han blev en av svensk ishockeys legender genom att då vinna OS-guld. Redan tidigare hade han SM-, Stanley Cup och VM-guld. Han lämnade Sverige för NHL och New York Islanders 1981 och vann därefter Stanley Cup två år i rad under storhetstiden på Long Island.

Tomas Jonssons läromästare blev Tommy Sandlin och då denne bestämde sig för att lämna Gävle och Brynäs sommaren 1976 för MoDo AIK följde Tomas med från Falun, då bara 16 år. Att han i det läget gjorde rätt står ställt bakom allt tvivel då vi i dag tittar tillbaka på en fantastisk karriär som spelande back.

Just spelande back passar bra på Tomas som levde mycket på sin skridskoåkning och speluppfattning.

Redan i TV-pucken såg man vad spelaren Tomas Jonsson hade inombords. Han fick då "Lill-Strimma"-priset som turneringens bäste back och erhöll sedan fina utmärkelser i stort sett varje säsong han spelade.

Cirkeln slöts för Tomas Jonsson när han återvände till Dalarna efter karriären i NHL."

Internationella meriter:

VM-silver 1995, OS-guld 1994, VM-guld 1991, EM-silver 1991, VM-silver 1990, EM-guld 1990, Canada Cuptrea 1987, VM-silver 1986, EM-silver 1986, Canada Cupfemma 1981, VM-silver 1981, EM-silver 1981, OS-brons 1980, VM-brons 1979, EM-brons 1979

NHL:

Vann Stanley Cup med New York Islanders två gånger 1981/1982 och 1982/1983.

NHL-grundserien:

Säsonger: 8
Matcher: 552
Mål: 85
Assist: 259
Poäng: 344
Utvisningsminuter: 482

Stanley Cupslutspelet:

Säsonger: 8
Matcher: 80
Mål: 11
Assist: 26
Poäng: 37
Utvisningsminuter: 92

Junior-VM för U20

JVM-brons 1980

JVM-brons 1979

JVM-silver 1978

Internationella utmärkelser: Av pressen inröstad som back i All Star Team i junior-VM 1980.

Invald i Internationella Ishockeyförbundets, IIHF, Hall of Fame 2000.

Landskamper: 200 A, 2 B, 34 pojk/juniorlandskamper

Han har erhållit svensk ishockeys Stora Grabbars märke nummer: 110

Nationella meriter: Vann SM-guld med MoDo AIK 1978/1979

Nationella utmärkelser: Han erhöll utmärkelsen Lill-Strimmastipendiet som TV-puckens bäste back 1975. Han utsågs till Årets junior säsongen 1977/1978. Av pressen inröstad som back i Sveriges All Star Team fyra gånger 1979, 1980, 1990, 1995. Han erhöll utmärkelsen Guldpucken som säsongens lirare 1994/1995.

Spelarkarriär: Spelade i Tre Kronor under 19 års tid 1978-1996

Han har representerat följande klubbar: Falu IF, MoDo AIK, New York Islanders, Edmonton Oilers, Leksands IF

Moderklubb: Falu IF

Karaktär: Oerhört stabil i sitt uppträdande, bra lagspelare.

Ledaregenskaper: Har varit tränare för Falu IF, Leksands IF, Brynäs IF, Tre Kronor, och Esbjerg, Danmark, samt är nu, 2011/2012, inne på sin tredje säsong som assisterande coach för Danmark (VM-åtta 2010, VM-elva 2011).

Assisterande coach för Juniorkronorna/Team 20 säsongen 1999/2000 (JVM-femma för U20 2000).

Assisterande coach för Småkronorna/Team 18 säsongen 2003/2004 (JVM-femma för U18 2004)

Övrigt: Tomas Jonsson ingår i den exklusiva gruppen spelare som vunnit såväl OS, VM som Stanley Cup.

Ett VM-guld: 1991

Ett OS-guld: 1994

Två Stanley Cup: med New York Islanders 1981/1982 och 1982/1983.

Född: I Karlskoga den 23 mars 1958
Invald i Internationella Ishockeyförbundets Hall of Fame: 2003
Motivering: "Kanske den mest listige och taktiske svenske spelaren genom tiderna. Han spelade en mycket stor roll när Tre Kronor för första gången på 25 år blev världsmästare 1987 i Wien. Han blev Tommy Sandlins och Curre Lindströms förlängda arm ute på isen och tog på sig ett stort ansvar. Annars gick debatten hög hemmavid då han togs ut till turneringen. Bengt-Åke spelade vid tillfället i ettan med Bofors och många experter menade att han var alldeles för tempofattig för att hänga med i ett VM.

Bengt-Åke såg dock till att alla experter fick ställa sig vid skampålen och var vid tillfället en av de bästa playmakers i hela hockeyvärlden. Han firade stora triumfer med sin långa klubba, som, blev ett slagstrollspö. Hans skridskoåkning hade mycket i övrigt att önska, men med sin underbara speluppfattning och förmåga att tänka minst ett drag före motståndarna vann han is.

I Washington Capitals i NHL är han för alltid lite av en legend, vilket han också blev i österrikiska Feldkrich, där han blev Europamästare.

Hans enorma ishockeykunnande visade sig också som ledare och han är ännu den ende förbundskapten som vunnit OS och VM samma år, detta 2006 i Turin och Riga. Hans listighet och taktiska kunnande kom också väl till pass här."

Internationella meriter:

OS-femma 1992, VM-guld 1991, EM-silver 1991, Canada Cuptrea 1987, VM-guld 1987, Canada Cuptvåa 1984, VM-fyra 1983, EM-brons 1983, VM-silver 1981, EM-silver 1981, VM-brons 1979, EM-brons 1979

Poängbäste svensk i VM 1983, 10 matcher, 2 mål, 7 assist, 9 poäng

Poängbäste svensk i VM 1987, 10 matcher, 3 mål, 8 assist, 11 poäng

Vann European Hockey League, EHL, med VEU Feldkirch 1997/1998

Femfaldig österrikisk mästare med VEU Feldkirch säsongerna:

1997/1998, 1996/1997, 1995/1996, 1994/1995, 1993/1994

NHL (för Washington Capitals)

NHL-grundserien:

Säsonger: 9
Matcher: 629
Mål: 196
Assist: 359
Poäng: 555
Utvisningsminuter: 196

Stanley Cupslutspelet:

Säsonger: 5
Matcher: 32
Mål: 9
Assist: 19
Poäng: 28
Utvisningsminuter: 16

WHA-slutspelet (för Edmonton Oilers):

Säsonger: 1
Matcher: 2
Mål: 1
Assist: 12
Poäng: 3
Utvisningsminuter: 0

Junior-VM för U20

JVM-silver 1978

JVM-femma 1977

Internationella utmärkelser: Framröstad som forward i pressen All Star Team i junior-VM 1977

Landskamper: 117 A, 4 B, 32 pojk/juniorlandskamper

Han har erhållit svensk ishockeys Stora Grabbars märke nummer: 130

Nationella meriter: Mest poäng i slutspelet 1989-90, 14.

Nationella utmärkelser: Av pressen inröstad som forward i Sveriges All Star Team två gånger 1983 och 1987. Erhöll Svenska Dagbladets Bragdmedalj efter att ha erövrat VM-guldet 1987. Erhöll utmärkelsen Svenska VM-klubbens bästemanpris som bäste svenske spelare i VM 1987. Erhöll utmärkelsen Guldhjälmen som Elitseriens mest värdefulle spelare 1989/1990. Erhöll utmärkelsen årets coach 2006 (han var förbundskapten för Tre Kronor), ett hederpris till den som röstats fram som årets coach i svensk ishockey. Fick Tidningarnas Telegrambyrås idrottsledarpris 2006. Fick H.M. Konungens medalj av 8:e storleken i högblått band 2007.

Spelarkarriär: Spelade i Tre Kronor under 19 års tid, 1977-1994.

Han har representerat följande klubbar: IF Karlskoga/Bofors, Färjestads BK, Edmonton Oilers, Washington Capitals, Bofors IK, Washington Capitals, Färjestads BK, VEU Feldkirch

Moderklubb: IF Karlskoga/Bofors

Karaktär: En ledargestalt i nästan allt han utförde på rinken som aktiv. Hade dessutom en split vision som gav honom fördelar, liksom förmågan att tänka flera moment före sina motståndare.

Ledaregenskaper: Förbundskapten för Tre Kronor under sex säsonger.

2009/2010 OS-femma, VM-brons

2008/2009 VM-brons

2007/2008 VM-fyra

2006/2007 VM-fyra

2005/2006 OS-guld, VM-guld. Den ende förbundskapten i ishockeyvärlden som vunnit OS och VM samma säsong.

2004/2005 VM-fyra