Världsmästare för nionde gången. Och det var så otroligt många härliga känslor som kom över mig i går i Globen när allt var klart.

Ser man på matchinledningen så var det någonstans bra att Schweiz kom in och tog tag i taktpinnen som de gjorde. De hade mycket puck men öppnade också upp sig och det kan vara skönt ibland om motståndaren tar kommandot så att vi själva fick mer kontringar, bra chanser och kunde spela vårt eget spel fullt ut med farliga anfall när Schweiz gick bort sig i anfallszonen.

Sedan gör Schweiz 1-0 och det var ju inte så bra men jag kände mig ändå inte orolig, Sedinarna har visat sedan de kom att de har ett par mål var i bössan så det var lugnt. Det här var deras VM.

Vi tar sedan kommandot över matchen när Erik Gustafsson gör 1-1 och Henrik Sedin 2-1. Självklart blev jag lite orolig när det inte kom fler mål i andra perioden men sedan gör Simon Hjalmarsson 3-1. Då har man mer luft och mer rum omkring sig och efter det så känns guldet kassaskåpssäkert.

Man slappnar väl aldrig av helt under en match, det finns en anspänning hela vägen men den inramning som uppstår i takt med att målen trillar in och publiken vet vart det nalkas, är helt magisk.

Jag vet ju själv hur det känns när man har avväpnat ett lag på alla sätt. När man ser och känner att de inte har några blanka vapen att ta till längre och man såg hur killarna signalerade den känslan i båset under slutminuterna. Det är så mycket som bubblar och kryper i kroppen, så man står mest där och tänker att kan ni inte blåsa av, så vi får jubla!  Nu såg man hur det bara exploderade. De kunde inte hålla sig tills klockan räknat ner och de skulle få ta på bucklan utan alla stod och småhoppade på slutet.

***

Att se Staffan Kronwall höja bucklan var fantastiskt. Just det där momentet när lagkaptenen vänder upp och kommer med bucklan mot laget – jag vet hur det är. Det är symbolen för att nu har vi gjort det, det är vi som står här som har gjort det, vi har gjort det för vårat land och för varandra och det är hur häftigt som helst.

Jag minns också känslan när allt har lagt sig, när man går in i omklädningsrummet, har tagit emot folks jubel. Man minns allt som varit – både privat och runt laget och man känner en enorm tillfredsställelse där man får kramas och hurra och glädjas med lagkamraterna.

**

När jag gick till firandet i Kungsträdgården i dag kom flashbacks från de gånger jag själv har fått fira VM-guld. Jag kom gående vid halv tolv från NK och Hamngatan och sista biten gick jag bara och mös. Alla hejade på en, när jag kom närmare hördes musiken, jag såg alla blågula attiraljer och håren på benen – det är inte lite – reste sig upp. Det var en underbar känsla och jag unnar verkligen svensk hockey och de här grabbarna det här. Jag unnar dem att få stå där uppe på scenen och ta in allt. Det är få förunnat att få ta åt sig den här kärleken från folket.

Jag har haft förmånen att stå där uppe fyra gånger så jag har fått rutin på det. Första gången var det mest oj vad är det här? Vad händer? Men sista gången så visste jag att det var sista så då kunde jag verkligen njuta och ta ut det allra godaste ur det.

***

Enligt de uppgifter jag har fått så sattes nytt publikrekord i Kungsträdgården i dag. Några stod längst bak och såg väl inte så mycket men de ska veta att spelarna uppskattar alla som var där.

Man läser ibland om tittarsiffror för TV på tre miljoner och tänker väl jaha, 3 miljoner, det är så svårt att ta in. Men när man möter 30-40 000 i publiken så här nära, så får man faktiskt ta emot de känslor som även alla de framför tv-apparaterna känner.

Jag sa det sista gången jag vann, 1998, att det är stort att vinna VM-guld men det är ännu större att få komma hit och dela det med er. Att få ta bucklan till folket är det optimala.  Och det jag känner är en enorm tacksamhet för att de som kommer är där och visar en gemensam kollektiv glädje för den prestation som man som en kugge i Tre Kronor har gjort.

**

Det här laget har gjort något historiskt. Ska man nu göra något stort så ska man vinna VM-guld men vill man ha det lite mer unikt och få det där lilla extraordinära med så ska man vinna på hemmaplanen.

Det här är första gången som ett svenskt lag lyckas med det och då har vi haft 11 försök inklusive årets på oss. Och hur svår den bedriften är bevisas ju av att det var 27 år sedan ett lag vann hemma (Sovjetunionen i Moskva, 1986) och det är bara fyra nationer som lyckats vinna hemma genom VM-historien: Sovjetunionen (tre gånger) Tjeckoslovakien (två gånger), USA (en gång) och nu Sverige (en gång). Vem vet, nu kanske Tre Kronor kan nämnas på idrottsgalan nästa år?

**

Största ”sido”vinsten av ett VM-guld finns dock i framtiden. På onsdag börjar våra russinläger för nästa generations hockeyspelare. Tommy Boustedt som är landslagschef kommer vare där då och börja matcha fram nya hockeyspelare.

Jag hoppas såklart att årets VM-guld får ännu fler tjejer och killar att börja spela hockey. Vår Tre Kronors hockeyskola har varje år runt 7 000 barn som börjar spela hockey. Det är en fantastisk siffra och jag hoppas att vi dels får behålla den siffran men också att vi kanske kan öka den till uppemot 10 000 barn och ungdomsspelare. Vi vet att 40 procent av dem som börjar spela hockey håller på fortfarande när de nått 16-årsåldern. Och kan vi få ännu fler att både börja och fortsätta spela hockey gör det i förlängningen att vi kan få fram fler landslagsspelare och vinna fler mästerskap.

**

Jag vill ju att ishockeyn ska vara folkets sport om 40 år också, så det har glatt mig att få se så många barn som det har varit på matcherna och i dag i Kungsträdgården. De har verkligen bidragit med stor entusiasm till den fina stämning som det har varit.

Vi har även fått ett kvitto på att många förstagångsbesökare – oavsett ålder – har blivit positivt överraskade av hur kul det är med hockey live. Så nu rekryterar vi en ny generation och behåller de gamla. Det kommer spilla över både till Elitserien och HockeyAllsvenskan när det gäller intresse i förhållande till andra idrotter.

Det här var dessutom första gången ett svenskt lag vinner när det uppmärksammas i sociala media fullt ut.  Hur många filer har det inte delats idag när vi firade Tre Kronors framgångar? Så det här guldet var jättestort och jätteviktigt för både svensk ishockey och för idrotten i stort. Både nu och för framtiden.

FOTNOT: Jonas har en gedigen karriär som spelare, inte minst i Tre Kronor där han spelade fantastiska 272 A-landskamper, näst flest genom alla tider. På meritlistan finns - bland annat - tre VM-guld, tre VM-silver, ett VM-brons, ett OS-guld och ett OS-brons. För att nämna lite av allt forwardslegenden har samlat på sig. Han har även fått guldpucken säsongen 1995/1996.

Under VM har ni fått läsa hans tankar här på hockeylegends.se, de tidigare artiklarna hittar ni i arkivfältet till höger.