VM-final! Och på hemmaplan dessutom. Svensk ishockey har skrivit idrottshistoria så många gånger men inget svenskt lag har lyckats vinna på hemmaplan. Nu är det dags att ta det guldet också. Det skulle vara så rättvist att få vinna på hemmaplan. Ett svenskt VM-guld i Globen skulle sitta som en smäck.

Det är dessutom 27 år sedan något lag lyckades vinna hemma. Senast det hände, 1986, vann Sovjetunionen hemma i Moskva.

**

Tre Kronors väg till finalen har varit lite krokig. Vändpunkten kom när Vancouver blev utslagna ur Stanley Cupslutspelet. Det var där – när lagledningen fick hem de duktiga spelarna därifrån – som förvandlingen började. Att det var fullsatt på de svenska matcherna fram till dess, att det var drag runt Tre Kronor, tror jag var viktigt också när de tog sitt beslut att komma hem.

När Vancouvertrion kom in mot Danmark och Kanada ändras spelet både medvetet och omedvetet. Medvetet på så sätt att vi drog tillbaka spelet, började spela ett mer tajt försvarsspel från anfallszonen och hela vägen hem. Vi höll ihop laget på ett mer klassiskt svenskt sätt – vilket är tvärtemot det Pelle Mårts hade förespråkat tidigare.

En av de första grejerna som bröderna Sedin sa när de landat var att ”det är tid för mirakel men det gäller att vi håller ihop i mittzonen och spelar tajt”. Bröderna satte en prägel och fick alla med sig.

Den strukturförändringen blev avgörande. Bra struktur skapar bra självförtroende. Och den spetskompetens som Sedinarna har, där de egentligen spelar helt annorlunda mot vad Pelle brukar förespråka, blev avgörande. Förbundskaptenen brukar föredra ett spel som går snabbt in på mål, bröderna Sedin rullar runt i hörnen. Där Pelle vill dra upp tempot, där drar Sedinarna ner tempot.

Men Sedinarna har också en unik förmåga att växla tempo, vid exakt rätt tillfälle. De har utvecklat ett eget sätt att spela hockey på. Att de lyckas dra ner motståndarnas spel till ett lugnt tempo för att sedan blixtra till och från ingenstans öka och smälla till har blivit avgörande. Kolla bara spelet i power play, där får de motståndarnas box att bli stillastående, precis som man vill ha det. Sedan bara pang, blixtrar de till med en rörelse följd av en snabb passning och så är det målchans och mål.

Så för att summera, vändpunkten kom när Tre Kronor förändrade sitt spelsätt, blev mer tajta i mittzonen plus att man fick in en unik spetskompetens och en förstauppställning i power play som är creme de la creme. Som är världsklass.

**

Det skedde en mental förändring när Vancouvertrion kom också. Och det här är en förändring som bara kan hända i lag som har bra stämning, där man har den rätta känslan för varandra och har viljan att offra sig för sitt lag.

Det är lätt hänt att det blir prestige när det kommer in stjärnor och tar plats och speltid. Det är lätt att tänka, här kommer de och tar min plats. Men i svenska lag har vi en förmåga att skapa harmoni i en miljö där man hela tiden växer under turneringarna. Just den dynamiken är så underskattad men det är en process som pågår i ett lag, det är en del av hela lagspelet där man skapar en miljö där motiverade människor trivs och utvecklas. Och det ska lagledningen ha cred för att man har lyckats med.

Att svenska lag brukar lyckas med det här beror på hela vår uppfostran. Jag kan se hur jag blev uppfostrad i idrottsrörelsen. När man var liten fick man sälja lotter, samla in papper, skulle man vara med i laget så fick man även dra sitt strå till stacken. Det började där och det här att bidra med det man själv klarar av och gör bäst är en så viktig del i vår svenska ishockeyhistoria. Är du med så är du beredd att ge något för att få något tillbaka. Det är den svenska modellen i ett nötskal.

Titta bara på bröderna Sedin – vilka ambassadörer och vilka ödmjuka människor de är. Och vilken framgång de har haft. Man blir så stolt. Här står de rakryggade och pratar gott om alla sina lagkamrater. De engagerar sig i sina lagkamrater för att dessa ska bli bättre. De står där och sjunger stolt nationalsången, med svetten rinnande i ansiktet efter en enorm insats i matchen. I alla intervjuer försöker de vänligt svara så gott det någonsin går på allas frågor. De har inga divafasoner överhuvudtaget.

**

Nu väntar Schweiz i final. Det är överraskande samtidigt som det är oerhört roligt. Schweiz är enda laget vi inte har besegrat än. Vi tog revansch på Kanada i kvarten för förlusten i grundserien. Nu kan vi ta revansch på Schweiz också.

Men det blir inte lätt. Jag såg semifinalen och hur Schweiz körde över USA som i sin tur kört över Ryssland i kvartsfinalen. Det var inget snack om vilka som var bäst.

Schweiz spelar tajt men också otroligt anfallsinriktat. De har många bra skridskoåkare och ser ut att vara hur vältränade som helst. Deras omställningar från försvar till anfall går undan, då måste vi vara med.

Men spelar vi på den numera inslagna vägen så tar vi guldet. Pelle Mårts och lagledningen ska dessutom ha beröm för hur man har matchat Sedinarna optimalt. De får spela så mycket det går och det gör att motståndarna inte kan räkna ut när de ska spela nästa gång. De får stanna kvar, de kommer in igen, matchningen av dem följer inget mönster och då blir det nästan omöjligt för motståndarna att spela sitt bästa försvar mot dem.

Vi går in i finalen med en fantastisk målvakt och en duo som kanske är den mest samspelta och bästa duon i hela världen. Nu gäller det för hela laget att njuta, ta åt sig all energi som finns i att spela en VM-final på hemmaplan. Bestäm er för att skita i pressen som ligger på era axlar. Tänk att ”mitt enda mål är att göra den bästa matchen i min karriär”. Då kommer ni att lyckas.

FOTNOT: Jonas har en gedigen karriär som spelare, inte minst i Tre Kronor där han spelade fantastiska 272 A-landskamper, näst flest genom alla tider.

På meritlistan finns - bland annat - tre VM-guld, tre VM-silver, ett VM-brons, ett OS-guld och ett OS-brons. För att nämna lite av allt forwardslegenden har samlat på sig. Han har även fått guldpucken säsongen 1995/1996.
Under VM får ni läsa hans tankar på hockeylegends.se