BILDER close

VIDEO close
KOMMENTARER close
"Mamma tyckte att man retade upp folk i onödan"
2011-10-19 14:04:42

Thomas Bulan Berglund har sett ett otaligt antal utvisningsbås från insidan. Men så har han näst flest utvisningsminuter (1 266 stycken) totalt (Elitserien och slutspel) genom tiderna också.

– Jag vet inte vad jag satt utvisad för mest egentligen. Det var väl lite blandat, lite roughing, lite tripping. Och dubbelutvisningar, jag fick oftast med mig någon till utvisningsbåset. Det var oftast lite personliga vendettor. Lite var det väl så att spelarna var mer trogna till en klubb då så man möttes oftare och hade sina uppgörelser. I dag går det inte att hålla på och jaga någon sådär över hela isen en hel match, säger Luleålegenden.

Vem som var hans värsta antagonist?

– Det kommer jag inte ihåg, ha, ha, ha.

Men få kunde reta upp motståndare som han. Vendettorna var många, ”Bulans” humör var hett som brinnande lava och envis är bara förnamnet. Han bara vägrade förlora en fajt om det så var verbalt eller med nävarna.

– Det var ju så att man tillät mer förr. Någon gjorde något mot en annan i bytet före, då gav man tillbaka och sådär höll man på. Men det var så mer förr i tiden, fast nu låter jag som jag är hundra år, men det var så mer på 90-talet vill jag säga.

Varför har det försvunnit?

– Det har väl blivit allmänt snällare på isen bara. Det är inte lika många tjuvnyp nu som förr. Nu är det ju fyra domare också och de ser det mesta. Det går inte att åka runt och få fördelar på isen på ett ojust sätt. Förr var det ju bara en domare som kunde ta utvisningar och då gick det ju att göra mer när den domaren inte såg. Så är det inte i dag.

För tio år sedan pratade jag med en spelare som radade upp alla möjliga tjuvtricks som han använde för att få motståndarna ur balans. Hur mycket sånt var det förr?

– Mycket. Men det är mer problematiskt att göra det i dag i och med att det är fler domare. I dag kan en av dem hålla koll på spelet, en håller reda på allt i periferin, det är lite svårare att få in tricksen då. Det är mer justa tag nu.

Det här med att trycka till ryggplattan på en oförberedd spelare och få honom ur balans, funkar det fortfarande?

– Nja, jag vet inte. Men man kan kladda fast handen i visiret så det blir lite fuktigt… det blir svårare för motståndaren att spela då. Det är ju svårt att se när man har en kladdig hand i visiret, sånt kan man göra än i dag.

Vira upp motståndarens tröja med sin klubbknopp, så att det ser ut som att den andra hakar upp en fast det egentligen är tvärtom?

– Ja men det går. Sånt är det många som gör nu med, men försöker få en utvisning med sig.

Men det känns som det var mer finess på tricksen förr?

– Jo, så var det ju. Men det fanns utrymme för det. Då. Det gör det inte idag.

Är det bra eller dåligt?

– Det är bra, för hockeyns skull, att det är borta! Det finns ingen utveckling i det och det gynnar inte hockeyn att spelarna kör med tjuvtricks. Det är bra att man stävjar det sedan får spelarna använda det man kan på ett snyggt sätt. Det handlar om att man inte har råd att bli utvisad så mycket längre, ska man göra något tricks så ska laget tjäna på det och tjänar inte laget på det så ska man hålla sig på mattan, säger Thomas ”Bulan” Berglund.

Det ändrade klimatet på isen beror på två regeländringar tror han, dels en som kom säsongen 2005/2006 och dels en säsong 2008/2009:

– Då slipade man till bland annat hakningarna och efter senaste regeländringarna som gjordes så är det mer eller mindre en annan sport i dag. Det är så mycket tuffare att försvara sig nu jämfört med då. Man får inte använda sig av klubban på samma sätt som förr. Så man kan säga att jag höll på i rätt tid, säger Berglund med ett skratt innan han fortsätter

– Många av de som var äldre vid den sista regelskärpningen har fått ändra spelstil helt, framför allt gäller det backar eftersom de nya reglerna har gynnat de som är mer kvicka på skridskorna.

Nu är du assisterande tränare själv i Luleå, vad säger du till dina spelare om det här med utvisningar?

– Att de inte får ta någon onödig utvisning. Det finns inte att man gör det i dag. Och jag säger också att det inte är någon idé att börja småjäklas om det man gör inte leder någon vart. Det är viktigt att de håller sig efter regelboken, det är väl det man försöker förmedla nu, säger ”Bulan” Berglund.

Nu kunde han ju göra mer än retas och böka, så klart, men stämpeln ”buse” fick han tidigt och den hängde kvar karriären ut.

– Fast det var inget man funderade på då. Utan man… det blev väl så. Jag hade ett humör som var hetare än de andras. Man fick köra vidare bara. Det (att kallas buse) var inget farligt sådär, det fick man lära sig leva med.

Vad sa mamma då?

– Det var det värre med. Hon tyckte man retade upp folk i onödan och det var nog hon som var mest brydd om det.

Du har ju mött och sett många spelare. Vilka är dina tre favoritlegender genom tiderna?

– Oj, oj, vad svårt! Men Håkan Loob var ruskigt skicklig. Sedan måste jag nog säga två som kände väl, Roger Åkerström och Jarmo Myllys.

HHoF: "Fetisov kom faktiskt fram och sa Good, Dag! "
Liraren som alltid hittade luckorna
Forwardslegenden som ingen lyckats slå
Äldre artiklar
Tipsa redaktören
Saknar du något på sajten eller har du en bra idé?
Skicka