BILDER close

VIDEO close
KOMMENTARER close
Sju snabba frågor till Challe Berglund
2012-02-01 13:13:33

Sju snabba frågor till Djurgårdslegenden Challe Berglund som 24 januari fick sin tröja upphissad i taket på Hovet.

Det lät som du hade en klump i halsen när du stod där på isen, hur känslosamt var det?
– Det är en svårbeskriven känsla, men den var både glad, sentimental och emotionellt stark är väl ett samlat ord för det. Det var en kul kväll men allra roligast var det nog när de började spela upp bildsekvenser (från tiden i Djurgården), då var det allra mest känslofyllt.

Du spelade nästan hela karriären i Djurgården, hur mycket har klubben betytt för dig som människa?
– En hel del naturligtvis, eftersom livet har kretsat kring föreningen. Spelar du hockey på elitnivå så kretsar ju ens liv mycket runt hockey vilket gör hela familjen involverad i sporten också.   Och klubben kommer alltid betyda mycket, Djurgården är en hjärtesak som man hänger med i, det gäller allt som händer kring klubben också.

Djurgården är indragna i en minst sagt tajt streckstrid åt båda hållen. Hur är det för dig att se den från sidan?
– Jag har ju upplevt hur det är själv, nästan varje år som tränare. Det är en del av sporten och gillar man inte tävlingen då är man på fel ställe. Man måste gilla att tävla. Tyvärr handlar snacket inte om vilka lag som har chansen att ta sig till slutspel, utan det handlar bara om vilka som ska följa med Timrå ner till kvalserien. Det tänket måste man lyfta bort och i stället ska man snacka om att vi ju är sex lag som kan gå till slutspel. Det här med att åka ner i kvalserien får styrelse och ordföranden i klubben oroa sig för.

Alla som hyllade dig inför tröjhissningen pratade om din vinnarskalle. Märker omgivningen av den än idag?
– Ja, den finns kvar, ha, ha. Det kan vara både positivt och negativt. Går det dåligt så låter man sina känslor spela ut lite mer och vissa personer får känna av det mer än andra. Både familjen och kompisar får stå ut med mer. Det är som Nubben (Kent Norberg, sportchef i Timrå) brukar säga… alltid jobbigt att prata med mig för jag ska alltid ha sista ordet. Därför blir det svårt i bilen när jag och Håkan Södergren sitter här samtidigt, ha, ha.

Du pratade mycket om att traditioner och att lämna över mellan generationer. Fungerar det i dag när det är så mycket vanligare att spelare byter klubb än det var på din tid?

– Jo det gör det, för de flesta klubbarna har en form av kärna, de som lämnar över traditionerna. Som HV71, de har en stark kärna i såna som Davidsson, Petrasek och framlidna Liv. Du behöver den där kärnan för att bli framgångsrik. Det handlar om sättet att vara och agera i olika situationer och värderingar, att tydliggöra värdegrunder i föreningen. Att föra vidare hur det ska fungera, där de äldre talar om vilka normer som gäller i föreningen och laget.

I höst tar du över som ny tränare i Djurgården, Hur sugen är du redan nu?
– Jättesugen. Det kan inte vara roligare än att få ta det laget som är ens favoritlag. Att få stå där på bänken på Hovet, som det är nu med 7 000 på läktarna och ett jäkla drag på klacken är fantastiskt.

Dina tre favoritlegender i Djurgården:

– Oj. Vad svårt! (tänker efter länge) Men det får bli de jag spelat mest med, Micke Johan, Janne Viktor och Arto. Micke Johansson var en fantastisk spelare på alla sätt och vis. Han var en speldosa och en spelförare.Janne Viktorsson är en av mina bästa polare, han var som en lite iller, snabb som fan och taktiskt smart också. Arto Blomsten var en bra krigare. Han åkte ner i hörnorna och tacklade, sedan kunde jag åka ner i hörnet och hämta pucken, det var perfekt för mig. Sedan hade handen här skönt kaxiga stilen men var ändå ödmjuk.

TEXT: MARIE HALLMAN/HOCKEYLEGENDS.SE

Bergqvist hyllas: "Det är en otrolig stolthet att få representera sitt land"
"Det var alltid en kick på något sätt att få åka iväg med landslaget"
"Man blir otroligt glad när man blir ärad och hyllad på det här sättet"
Äldre artiklar
Tipsa redaktören
Saknar du något på sajten eller har du en bra idé?
Skicka