En match kvar av gruppspelet nu – Lettland på tisdagskvällen men Sverige är ju klara för kvartsfinal – hur det än går i den matchen. Men det är inte läge för att slappna av – tvärtom.

Det är nu Sverige har en match till på sig att vässa till grejerna innan det verkligen gäller i slutspelet och därför vill jag se Tre Kronor använda den här matchen till att spela ihop sig. Jag vill se Sverige gå in och verkligen köra mot Lettland, annars kan det vara svårt att slå på strömbrytarna när det väl blir kvartsfinal.

Det finns ju ett par grabbar som ska matchas in i Sveriges lag – Patric  Hörnqvist som kom in i helgen och nu senast Nicklas Bäckström. Han landar visserligen 09.20 på tisdagsmorgonen men han borde kunna spela. Han är ju proffs.

Och jag har själv gjort den där resan, landat på morgonen och sedan spelat mot ryssarna i en match på kvällen i Stockholm. Det är lite segt i benen men man vet att man har en match på gång och ser till att sova under flygningen hem.

Det är ju bara bra att komma in och spela, det behöver inte vara så många minuter men Lettlandsmatchen är för att komma in i snacket, i gänget och få en match tillsammans. Och Sverige tjänar definitivt på att Bäckström får de där minuterna. Det är ändå nya spelare, som åker annorlunda, tänker annorlunda och gör saker på annat sätt än man själv är van att göra dem. Med spel mot Lettland får ”Bäckis” en chans att förstå de andra killarna. Det är viktigt. Man spelar bäst med de man förstår.

För egen del var jag glad att det blev spel den där dagen 1987. Jag trodde jag skulle slippa, ville helst göra det, men det blev spel ändå i den träningslandskampen där vi slog Ryssland för första gången på 52 (!) matcher. Jag gjorde ett mål och en assist. Och även om jag var skittrött så var det euforisk lycka efteråt. Vi hade ju lyckats vinna mot ryssen, det var ingen i vårt lag som någonsin hade gjort det och då glömde man tröttheten. Det lovar jag.

**

Det ser förresten ut att bli tjeckerna i kvartsfinal på torsdag och till dess måste vi spetsa till vårt boxplay rejält. Och faktiskt även vårt power play. Det är specialunits som avgör matcherna på den här nivån – för det mesta.

Sverige har visserligen 32,14 procent i pp efter de första sex matcherna och det är fantastiskt bra men glöm inte att många matcher varit mot lättare motstånd och när vi hade fem minuters pp mot Ryssland senast så gör vi inte mål. Det ska vi träna på mot Lettland!

**

Apropå Nicklas Bäckström, så är han i mina ögon en av världens bästa centrar. Han är en fantastisk tillgång och ser isen som ingen annan gör. Han är inte lika mycket målskytt som Malkin men annars är Bäckis faktiskt bättre än honom. Ovechkin är dessutom renodlad ytterforward så det går inte att jämföra honom och Valbos stolthet rakt av. Men om jag skulle välja mellan Nicklas Bäckström och Alexander Ovechkin skulle jag ta Bäckström alla dagar i veckan. Ingen tvekan om det!

Nu ska Bäckström komma in och styra i pp. Han lägger pass som få kan göra så han ska ha så mycket puck som möjligt. Spelar vi honom och får honom att mata rightskyttar som Erik Karlsson och Daniel Alfredsson som sedan kan stå och dunka in direktskott på ”Bäckis” passningar, då blir det här hur bra som helst.

Sedan vill jag att Sverige ska bibehålla det höga passnings och pucktempot. De här killarna är fruktansvärt duktiga på ett sätt som vi inte var i pp på min tid. Dagens spelare sätter ett sånt högt pucktempo så det finns inte!

När jag spelade var ryssarna mästerliga på det. De var exceptionellt bra men de här killarna i Tre Kronor har samma tempo som det hade då – om inte till och med bättre tempo. Spelet har utvecklats enormt de senaste åren. Man löser en situation så mycket bättre än vi gjorde, med snabbare pucktempo och bättre passningsspel i pp.

Så här vill jag att Sverige ska spela sina kedjor framöver:

1. Johan Franzén, Henrik Zetterberg, Loui Eriksson.

Den kedjan vill jag inte röra, den vill jag ska se ut som den redan gör. De har varit riktigt bra.

2. Daniel Alfredsson, Nicklas Bäckström, Patric Hörnqvist.

Två målskyttar och en jävligt bra passningsläggare. ”Bäckis” är ju van att spela med två rightare, Semin och Ovechkin, van att lägga direktskott på de killarna. Samtidigt som Hörnqvist tar all skit framför kassen.

3. Marcus Krüger, Gabriel Landeskog, Viktor Stålberg:

En perfekt tredjekedja. De jobbar jäkligt hårt tillsammans och taggar i bra vid forecheckingen. Kör som fan, ser ut att ha kul ihop.

4. Niklas Persson, Jakob Silfverberg, Johan Larsson/Calle Järnkrok.

Med tanke på att det blir en fjärdekedja så passar Johan bättre än Calle. Och det säger jag fast jag älskar Järnkrok. Sedan måste Persson och Silfverberg vara kvar-