Sommar och hockeyspelarna tränar på egen hand inför den kommande säsongen. Men vad gör de gamla legenderna? Hockeylegends.se har kollat läget i hängmattan hos några av dem. Leksands och Tre Kronors legend Dan Söderström är först ut.

Hej Dan, vad gör du nuförtiden?

– Jag jobbar åt Leksands kommun som fritidschef och håller på med alla våra anläggningar samt med frilutslivet på vintern som skidspår och backar. Så jag sysslar med idrott och föreningsliv än i dag.

Spelar du någon veteranhockey?

– Nej, det är några år sedan jag spelade senast. Då spelade jag med team Hockey Stars men jag slutade i början på 2000-talet. Senaste matchen var väl när Leksand fyllde 90 år.

Varför slutade du med det?

– Var sak ska ha sin tid. Man trodde ju att man skulle vara där man inte var… hjärnan såg hur man skulle spela men på slutet var inte kroppen med på det och man ska sluta innan man gör sig illa. Men det var roligt, vi spelade inför utsålda arenor i Sverige, åkte över till Ryssland och så var det kul att träffa gamla hockeypolare.

– Och jag lovar dig att under de där matcherna och kände att vi hade segervittring på slutet, då kom hornen fram fast man sagt att man inte skulle spela så. Vid en match i Kalmar sopade Thommie Bergman till någon motståndare så in i helvete. Det andra laget tyckte det var onödigt och sa att det dessutom var en tjej, men Thommie sa bara att vad fan, står man i vägen, då ska man bort! Så djävulshornen kom fram där, ha, ha.

Hur ofta blir du påmind om din hockeykarriär?

– Det är klart att man träffar folk som känner igen en hela tiden. Jag höll ju på med hockeyskolan under 1990-talet också och du kan ju tänka alla som kom dit som hade sett mig spela när de var små. Nu kom de dit med sina barn och barnbarn och det hände att de ville att man skulle följa med till skuffen och titta på några gamla foton. Men samtidigt är ju inte hockeyspelare något märkvärdigt i Leksand. Det är så många som bor här men det är klart att när man ringer till andra kommuner till exempel, så kommer de ihåg namnet och då blir det alltid snack om hockeyn. Det har alltid varit en bra dörröppnare för mig.

Nämn några av dina bästa minnen från din egen hockeykarriär?

– Det finns jättemånga men att få stå på prispallen i ett OS, 1980 i Lake Placid var speciellt. Vi fick bara brons men det var ändå roligt att få stå där på pallen. USA vann ju och det var sånt otroligt pådrag i hallen så det kändes som att vi också hade vunnit. Jag spelade ju en massa VM men att få bo med Stenmark och de killarna var speciellt. USA slog ju Ryssland i finalen med sitt miracle on ice och jag har aldrig varit med om något liknande.

– Sedan minns jag en SM-final mot Brynäs 1973. Det var som ett seriespel mellan några lag som tog sig till slutspelet. Vi mötte Brynäs i sista matchen men det stod inte mellan oss och dem utan mellan oss och SSK. Och vi vann matchen mot Brynäs med 5-4 och tog därmed hem SM-guldet.

– Jag spelade alltid med Mats Åhlberg och i den här matchen (1973) gjorde han de två första målen och jag gjorde de tre sista. Det är en sån där liten grej som man kommer ihåg. Sedan vann vi såväl 1969 som 1973, 1974 och 1975 också men det där att man gör tre mål är speciellt. Känslan när jag satte sista målet var fantastisk. Jag försökte spela till Uffe Mårtensson vid bortre stolpen men då kastade sig Börje Salming och pucken gick via honom och mål. Han kom emellan och styrde in pucken helt enkelt.

– Det finns ju tråkiga saker också. Tommy Sandlin fick ju sparken 2001, då tog jag och Abris över, sedan åkte vi ur serien i alla fall, det var fruktansvärt. Jag minns att det var påskafton, när man lämnade hallen var klockan 18 och kyrkklockorna slog 18 slag. Efter det har jag aldrig tränat något lag.

Hur följer du hockeyn i dag?

– Mycket! Jag går inte på alla Leksands matcher men många och jag följer alla andra matcher på tv och via datorn. Jag har bättre koll nu än när jag spelade själv. Sen ser jag juniorhockey på helgerna också. Och jag brinner verkligen för hockeyn. Jag pratar i stort sett varje dag med min son (Fredrik Söderström, tränare i Oskarshamn). Jag kan inte lägga mig förrän jag har fått en lite rapport från deras matcher och träningar.

Vilka håller du på när Oskarshamn och Leksand möts?

– Det beror på, så det blir tuffa kvällar här hemma när de lagen möts. Det är ju mycket värre också när man följer lagen från sidan och inte kan göra något själv åt det som händer. Men jag brukar säga att hur det än går så får jag tre poäng i alla fall. Sedan beror det lite på hur Leksand ligger till, ligger de bra till unnar jag Oskarshamn att vinna. Och tvärtom. Men frun är stenhård. Hon håller benhårt på Fredriks lag så vi har haft lite hårda duster.

Vad tycker du om den senaste säsongen?

– Den har varit lite både och. Jag blev glad åt Brynäs SM-guld. Både Skellefteå och Brynäs spelar med fart och fläkt och de blev belönade för det sättet de spelar på. Sedan kan jag tycka att HockeyAllsvenskan har blivit bättre. Än är det ett litet gap men det fler lag som är bättre så det blir jämnare och jämnare. Frågan är om man inte måste utöka serien snart, det är så tajt och handlar om så mycket pengar. De som ligger där nere i Elitserien vågar inte ta in yngre killar för att det handlar om så mycket pengar, det är synd.

– Sedan är jag som alla andra lite besviken på VM. Vi ska ha med proffs som Zetterberg och de som är ruggigt bra men man kanske inte ska ha tolv NHL-spelare utan sex, sju eller åtta och så några egna som sedan är kvar här och för Tre Kronors spel vidare.

Kan någon av dagens spelare bli framtida legendarer?

– Ja, jag tycker att Jakob Silfverberg i Brynäs har varit Elitseriens överlägset bäste, han kommer bli en fantastisk spelare. Sedan en annan jag tror på är Oliver Ekman Larsson, han som är från Leksand. Han är vår nya Nicklas Lidström. Så ung som han är, bara 18-19 år men han spelar ändå så klokt. Han vågar hålla i pucken, äger hela banan, är duktig på att läsa spelet offensivt men är ändå hem först defensivt. Han är en stor spelare, det kommer visa sig framöver.

Vad gör du i sommar?

– Jobbar på lite sedan lite semester och så börjar ju hockeyn om igen! Och så är det ju hockeyläger hela sommaren. Det är fantastiskt roligt att vara där och kolla. Ett av mina barn är född 2000 och det är roligt att följa honom oavsett om det gäller innebandy, fotboll eller hockey. Det var fantastiskt att se sina egna barn men det är ännu bättre med barnbarnen, att se hur de utvecklas som individer. Man kan prata med dem om sekvenser i spelet, se hur de lär sig, får rita och förklara och då håller man sig med på något sätt.

Vilka är dina tre favoritspelare genom tiderna?

– När jag var liten grabb var min största idol Sven Tumba! Det var ett stort namn, ett föredöme för mig. Han var ju kung i både landslaget och Djurgården. Jag var till och med Djurgårdsmedlem i flera år tack vare Tumba, som jag hade förmånen att få träffa personligen. Han var fantastisk.

– Sedan går det inte att undvika en sån som Nicklas Lidström som slutade nu vid 42 års ålder. Sedan kan man ta vem man vill av Börje (Salming), Foppa (Forsberg) och (Mats) Sundin men jag säger Peter Forsberg. Han skötte allt själv, behövde inte ha någon polis utan klarade det spelet också förutom att han vann poängligan, skytteligan och ja allt.

FOTNOT: Dan Söderström finns med i vår legenddatabas, kolla gärna in hans legendarkort här http://www.hockeylegends.se/wp-admin/post.php?post=606&action=edit

TEXT MARIE HALLMAN/FALCON HOCKEYLEGENDS