Sommar och dagens hockeyspelare laddar inför den kommande säsongen. Men vad gör de gamla legendarerna? Hockeylegends.se har kollat läget i hängmattan hos några av dem, bland andra Brynäs backlegend Stig Salming.

Hej Stig, vad gör du nuförtiden?

– Det är inte så mycket! Jag är bara tillgänglig sju dagar i veckan för barn och barnbarn. Jag hade ett eget företag tillsammans med en kollega men det har jag sålt så i dag är jag friherre som min fru brukar säga. Fast jag har inte gått i pension fullt ut än, det gör jag i höst när jag fyller 65.

Vad var det för företag som du hade?

– Ett ventilationsförestag som jobbade med just ventilation i olika former, både stort som smått. När jag kom ner till Gävle som ung jobbade jag redan som ventilationsmontör, sedan började jag sälja ventilationsmaterial, startade eget och fick en agentur från Norge och Finland där vi sålde till Sverige. Det var olika ventilationssystem, alltifrån villor till fabriker. I Läkerol Arena till exempel satte vi in aggregat, alla som finns där har vi satt in.

Hur länge höll du på med det där?

– Hela min karriär och till för något år sedan. När man var spelare var det ekonomin som styrde det. Det fanns inte ekonomi för att avlöna oss hela laget på heltid så alla jobbade vid sidan om. Att bara spela hockey är något som vuxit fram i takt med att man spelat fler och fler matcher tills det till slut inte fanns plats att ha ett jobb vid sidan om. Sedan har lönerna åkt iväg åt rätt håll så i dag kan man jobba heltid med hockey.

Hur ofta blir du påmind numera om din hockeykarriär?

– Ofta. Efter karriären tränade jag Brynäs i sex år, då fick man höra det ofta men i dag är det ganska lindrigt. Numera är det bara de äldre som känner igen mig mellan varven. De yngre har ingen riktig pejl på vad man hållit på med. Det är bara att titta på barnbarnen, det är först när de är åtta, nio år som de börjar reflektera över det.

Men det måste ha varit en fördel i jobbet?

– Det var det, helt klart. Det är ju på gott och ont det där men tittar man på yrkeslivet så är det helt klart en fördel av att man är igenkänd, så har jag upplevt det.

Får du skriva autografer också?

– Ja, det händer. Det är ganska sällan nu men det händer att det dyker upp idolkort på posten som man vill få signerade, även från yngre människor. Det är kul att man inte är bortglömd!

Du var med om mycket, bland annat sex SM-guld, två VM-brons och ett VM-silver men vilket är ditt eget bästa hockeyminne?

– Jag tror det är det första SM-guldet, det som jag fick ta med Börje. Det är det jag känner kanske mest för, för under den säsongen blev jag etablerad i A-laget med Brynäs. Sedan tog vi hem SM-guldet tre år i rad men det första, när Börje dök upp och vi var i samma backpar, det kommer jag ihåg mest. Känslan när man lyfte upp bucklan, det är en grej man aldrig glömmer.

De som spelade med och mot dig brukar berätta om dina svarta ögon och hur arg du blev om någon inte tog i ordentligt. Stämmer det?

– Hm, det är ju svårt att säga vad de tyckte men jag kan bara minnas hur jag upplevde det och skulle vi vinna så var vi tvungna att vara hundraprocentiga. Jag försökte vara det själv och då sa man åt alla andra också. Jag tror de andra i laget upplevde att jag var en pådrivare som ville framåt och att vi skulle lyckas och då krävs det att man jobbar hårt.

Maska var inte okej, då la du inga fingrar emellan har jag hört?

– Ja, jo jag brukar skoja med dagens spelare… såna som Andreas Dackell och Tommy Sjödin när han spelade att jobbar ni inte hårt, om ni åker runt och maskar och jag sitter på läktaren, kom ihåg att då kommer det brännas på ryggen på er. Och jag har fått höra av dem också att om de gjort en dålig match så kan de känna hur det bränner på ryggen, ha, ha, ha.

– Men det där handlade inte bara om mig utan större delen av laget hade en vinnarinställning. Det leder till att man ställer krav på varandra och det präglade Brynäs hela 1970-talet och har fortsatt prägla de som har varit länge i klubben. De har förstått att det handlar om att man måste hålla i gång om man spelar i en klubb som Brynäs.

SSK-legenden Glenna Johansson berättade en gång för mig om hur man fick en smäll av de äldre om man hade åkt runt och drällt med pucken i en match?

– Jo så var det väl, inte så att man slog varandra, det gjorde vi inte men vi hade krav på varandra. Inga träd fick växa för högt, alla fick lära sig att kämpa och jobbade man inte hårt fick man reda på det. Det gällde även träningarna och det ligger mycket i det som sägs att träningarna ibland var hårdare än matcherna, det leder ju till att man utvecklas.

Din bror, Börje, blev enormt stor i NHL. Men du åkte inte ens över, varför?

– Jag hade några förfrågningar under landslagstiden men förslagen på den tiden – de som gällde mig i alla fall – var inga bra kontrakt. Vi hade småbarn och det kändes för osäkert att sticka iväg med familj och barn i skolåldern så jag valde bort det helt enkelt.

Blev du inte sugen när du såg brorsans framfart?

– Jo det är klart. Hade man fått ett bättre kontrakt, med mer säkerhet så… men det var farmarlag och sånt med i biten, de erbjöd delade kontrakt och det var för mycket äventyr för att det skulle vara rätt mot familjen. Men jag har inte lidit av att jag valde bort det, det känns som det blev bra så här.

Hur följer du hockeyn idag?

– I dag följer jag Brynäs. Jag har en biljett i hallen och där sitter jag så fort jag kan. Jag hinner inte se alla matcher med de flesta är jag där och tittar på. Det är roligt att följa det här laget med alla unga förmågor de har som dyker upp hela tiden. Sedan känner jag vissa ledare i och kring laget som är roliga att följa.

Du gläds åt senaste Brynässäsongen antar jag?

– Ja, det var jätteroligt både för Brynäs som lag och Gävle som stad. De här framgångarna har man kämpat hårt för och det finns många, bland andra (sportchefen) Mikael Sundlöv som har jobbat hårt för att få det här att fungera. Sundlöv var kompis med min son och sprang hos oss som liten, han är oerhört ödmjuk och ska ha stor cred för guldet.

Vilka av dagens spelare tror du kan bli framtida legender?

– Jakob Silfverberg har visat i vinter att han redan är där bland de stora. Nu handlar det bara om att han ska orka fullfölja det som han har påbörjat och att han slipper alla skador så borde det gå. Calle Järnkrok har ju också allt framför sig bara han får utvecklas i lugn och ro utan skador.

– Bland backar är en sådan som Simon Bertilsson en man inte kan låta bli att nämna. Det är en härlig backtyp som borde ha tiden fram för sig. Det är bara titta på hans sätt att spela, inställningen, det här våga och vinn. Frågan är bara när han sticker till NHL.

Hur ska du själv spendera sommaren föresten?

– Det blir inte så mycket gjort. Jag åker skidor på vintern och spelar lite golf på sommaren. Sedan ska jag väl komma mig upp till Kiruna och fiska lite till hösten.

Välj dina tre favoritspelare genom tiderna (de måste ha slutat spela)?

– Börje (Salming) naturligtvis. Jag har följt honom hela vägen och han gjorde det så fantastiskt bra. Han var en av dem som öppnade vägen för andra svenskar där borta (Nordamerika) också.

– Mats Åhlberg måste jag nämna också. Han var inte bara bra på isen utan en väldigt fin kille som jag fick umgås mycket med. Han var visserligen leksing men en väldigt fin kille vid sidan om, en jag verkligen tycker var en härlig prick.

– Sedan säger jag nog Wille Löfqvist. Vi kom samtidigt till Brynäs och följde varandra hela vägen. Vi har fortfarande en jättefin kontakt, det är en spelare jag verkligen uppskattade och tyckte det var roligt att ha med i laget.

TEXT MARIE HALLMAN/FALCON HOCKEYLEGENDS

FOTNOT: För mer fakta om Stig Salming, kolla in hans legendkort i vår legendkortssamling, här: http://www.hockeylegends.se/legender/