Dagens ishockeyspelare drar igång ispremiärerna nu. Men vad gör de gamla legenderna nu för tiden? Hockeylegends.se har i sommar kollat läget i hängmattan hos Dan Söderström, Stig Salming, Göran Högosta och avslutar kollen med SSK och Tre Kronorlegenden Thom Eklund.

Hej Thom, vad gör du nu för tiden?

– Jag är fastighetsförvaltare på ett fastighetsbolag som heter HEBA fastighets AB och har hand om Upplands TV-pucklag.

Hur ofta blir du påmind om din hockeykarriär?

– Det händer ganska ofta faktiskt. Oftast känner de igen namnet och frågar ”du spelade väl hockey”, det är så det är. Men det är mest lite äldre som känner igen en.

Ditt bästa hockeyminne?

– Det är ju VM-guldet 1987 och att vi vann SM-guld med SSK 1985. Just åren med SSK gick det hyfsat för mig, så de var de roligaste.

Vad minns du bäst, förutom att ni vann ett oväntat guld, från den historiska turneringen?

– Det var nog våra fina kavajer, ha, ha, ha. Jag har min kvar hemma i en garderob. Vi sa redan då när vi tog på dem att vi har på dem i protest. Vi tyckte redan då att de var vedervärdiga (skratt). Men vi vann ju! Det minns man så klart men roligast ändå var nog när vi slog Kanada. Vi sa innan match till varandra att ”vi slår de här med 9-0”, då tyckte några att ”kom igen var seriösa”, ingen trodde vi skulle klara det. Men vi kom igång, det började rulla på och vilket liv det var efter första perioden, när vi ledde med 4-3. Då hade de ju en dåre där som gick och bjäbba i korridoren och skulle slåss med Loob. Vi hade ju omklädningsrummen bredvid varandra och gick ut tillsammans men efter första perioden särade de på oss så vi fick gå olika vägar.

Något mer?

– Ja sedan var det ju domstolskäbblet med Finland också. Vi hade bra koll på vad som gällde och gick och trampade i två, tre dagar i väntan på ett beslut. Det blev ju några dagars uppehåll mellan grundspel och slutspel och då skulle de ta beslutet. Hade det gått åt ett annat håll hade vi fått spela i nedflyttningsgruppen så det var en tråkig väntan att gå där i ett par dagar och inte veta hur det skulle bli.

Men det blev Finland som hamnade där och ni kom till mästerskapsomgången i stället och i sista matchen behövde Sovjet ta poäng där mot Tjeckien) för att Sverige skulle ta guldet i kavaj. Minns du känslan när ni satt där?

– Ja, vi satt ju där och väntade och väntade. Tjeckerna ledde och hade de vunnit hade de tagit guldet men Sovjet (Vladimir Krutov) kvitterade och sedan gjorde Igor Stelnov 2-1. Man såg hur tjeckerna bara föll ihop som en saggig raggmunk. De fick visserligen lite mer energi på slutet men det var ändå halvrassligt så det var ganska lugnt för oss.

Känslan när ni fick lyfta bucklan i de rutiga kavajerna med trekvartsärm?

– Skönt! Det var skitskönt. Det är så svårt att beskriva. På väg hem fick vi eskort av Flygvapnet, de kom upp med Viggenplanen och sedan möttes vi av brandbilar på Arlanda. Man var ju själv smått chockad över vinsten, eller chockad och chockad.  Det var så oväntat bara. Ryssland var ju så jävla bra innan men vi började få häng på dem i Moskva 1986 då torskade vi med två mål i ena matchen (2-4) och spelade oavgjort i en (2-2). Sedan slog vi dem i någon träningsmatch 1986 och i någon träningsmatch 1987. Men dessförinnan var det ju alla mellan sju och elva mål i baken. Jag minns att Liljebjörn till slut hade typ 1-52 i målskillnad mot dem och till slut vägrade han stå mot ryssarna. Det visslade ju in puckar varje gång vi mötte dem.

Beskriv - för dem som är unga och inte har sett dig spela – vilken stil du hade?

– Man kan väl kalla mig powerforward om man ska översätta det till dagens hockey. Jag tycker om att spela med kraft, att vara en kämpe, tackla och spela mycket för laget. Sedan gjorde jag lite mål ibland också.

SSK dominerade hockeyn stort i Sverige under bland annat din tid där, varför var ni så bra?

– Det var nog mixen av spelare som de fick dit. Sedan hade vi lite flyt också, men framför allt så hittade de spelare som passade ihop. Jag kom dit säsongen 1984-1985. Vi vann SM-guld det året och sedan var det final eller kvarten eller semi mest hela tiden när jag var där i mitten av 80-talet. Vi hade bra forwards – som Glenna Johansson och väldigt bra backar i Anders Eldebrink, Jan Eriksson och Uffe Borg. Sedan var det många tjurskallar i laget, som Peter Wallin, Säcken (Hans Särkijärvi), jag, Anders Masken Carlsson med fler. Vi drev varandra framåt hela tiden.

Hade du jobb vid sidan av också?

– Ja, man jobbade med det man tyckte var rolig. Jag pluggade lite också men lade väl mest tid på hockeyn. Många hade kanske halvtidsjobb eller pluggade på halvfart, så var det ju på 80-talet. Det började komma mer och mer då att man var halvproffs. Man körde på eftermiddagarna istället för fem, sex på kvällen eller vissa dagar bara förmiddagspass för att få bättre återhämning. Det blev mer och mer så då.

Det var rätt sköna profiler i SSK på den tiden?

– Ja, det är kul att kolla på lagfoton från då och se var folk har hamnat i dag. Det var många karaktärer, många som gick vidare som Peter Wallin, han var ju general manager ett tag för Tre Kronor. Han kunde prata för sig och övertala vem som helst. Man förstod att han skulle bli något sånt (som GM). Sedan blev ju Masken scout, Eldebrink tränare, jag blev tränare. Det är fler som gått vidare och blivit profiler efter karriären.

Varför blev det just SSK, du är inte därifrån?

– Jag hamnade där av en slump faktiskt. Är född och uppvuxen i Enköping och gick till Västerås 1974-1975. Jag spelade där i fem år och flyttade sedan till Umeå eftersom Kjell Larsson och Virus Lindberg hade landslaget ihop och då ville Virus ha in mig i Björklöven. Han tog mig dit. Sedan kom Sandlin in och vi kom inte riktigt överens, plus att det var så kalla vintrar där uppe. Jag är ju en sommarmänniska så Eldebrink började surra lite med mig på något landslagsläger och i princip lockade väl han ner mig. Jag hade bra kontakt med Bosse Eriksson också, vi hade spelat ihop i Vikingarna och jag visste att han skulle till SSK så då blev det så.

Hur följer du hockeyn idag?

– Jag är tränare för Upplands TV-pucklag. Jag har hållit på med träneriet till och från. Har haft pojklag, juniorlag och Almtuna som jag tog upp i hockeyallsvenskan. Så jag har gjort alltifrån Björnligan till allsvenskan som tränare. Och eftersom jag har tv-puckslaget nu så blir det ganska mycket hockey. Hela augusti och halva september går till exempel till det. Och så har vi haft lite förberedelser i vår med turneringar i mars och april. Så hockey är en ganska stor del av livet. Sedan spelar min grabb också, han fyller 14 i höst, så det är väl därför man är med fortfarande.

Finns det några av dagens spelare som kan bli framtida legender?

– Nog finns det många i landslaget som kan bli det. Som till exempel Erik Karlsson, som man ju såg på VM. Han är rätt skön och duktig.

Hur ska du spendera sommaren själv?

– Jag har semester i fyra veckor men då är det hockeyläger i en av de veckorna, så det blir hockey då med.

Vilka är dina tre personliga favoritspelare genom tiderna?

– Glenna Johansson (SSK) måste med. Det var bara att åka med klubban i isen så kom passet på rätt ställe. Jag spelade inte med någon annan som var lika bra. Han hade mycket humor också och ett fantastiskt spelsinne. Det enda man behövde göra var att tajma honom. Stod man rätt själv så kom pucken – alltid – där på tejpen.

Pekka Lindmark (bl a Malmö) var också skön! Han hade sånt spelsinne, många tror inte att man behöver det som målvakt men har man inte det så funkar det inte där heller.

Anders Masken Carlsson (Leksand, Brynäs) måste också med. Han trodde alltid på sig själv och det var bara han som kan skjuta kryssribba stolpe in när han kom helt fri från röd. Han tog aldrig den säkra vägen, hade han två svåra val så tog han det tredje som var ännu svårare. Men puckarna gick in ändå, han var bäst när det gällde.

TEXT MARIE HALLMAN/FALCON HOCKEYLEGENDS